Nu när jag börjar få lite distans till förlossningen, BB-tiden och de första veckorna när vi tillmatade, pumpade, amningsstrulade (läs vår berättelse i länken), ammade, använde tillmatningsset och soft cup, så har jag en del tankar om vad vi kunde gjort annorlunda om vi hade vetat vad vi vet nu.
Såhär i efterhand eftersom Elsa trots 5 veckor för tidig födsel kunde det förmodligen räckt att tillmata henne med min råmjölk och inte blanda in ersättning. Jag hade mycket råmjölk och vi väckte ju henne var 3:e timme så för blodsockret skull och näringens skull borde det funkat. (Observera att Elsa hade inga svårigheter att hålla blodsocker på de första testerna efter födseln så hon var ju en stabil prematur bebis. Det hon hade problem med var ju att hon inte fattade att hon va på utsidan och i riktiga livet och hon var trött så hon orkade inte suga på bröstet mer än någon minut).
Att inte ge ersättningen i tillmatningen hade kanske gett henne mer drive att vilja göra ordentliga amningsförsök var 3:e timme. Hon var ju inte hungrig då eftersom de står sig bättre på ersättning än på lättsmält bröstmjölk. Så när vi koppade henne efter amningsförsöket var det ofta svårt att få henne att frivilligt lapa i sig från koppen utan det blev lätt att vi hällde och mycket rann utanför – d.v.s. ”dyra” råmjölksdroppar gick till spillo!!! Men vem är jag som förstagångsmamma att säga emot BB-personalen?
Jag har skrivit om tillmatning av bebis i ett annat inlägg här! Om hur vi gjorde och vad vi provade för olika hjälpmedel.
Istället för att tillmata med hjälp av en medicinkopp på BB (nämner andra alternativ i länken ovan) så tror jag att vi specifikt kunde varit hjälpta av att använda tillmatningsset från första stund när Elsa var trött och inte orkade kämpa själv så mycket för att få ut råmjölken och stimulera igång bröstmjölksproduktionen. D.v.s. jag hade handmjölkat ut råmjölk så vi låg ett mål före hela tiden. Sen kunde man hällt det i tillmatningssetet och låtit henne få gensvar på mat från första sugtag på bröstvårtan. Hon hade kanske då orkat stanna några minuter till och suga – och även stimulera/beställa bröstmjölk på ett mer naturligt sätt. Det blev ju inte särskilt naturligt och behagligt så som vi höll på första veckan – var tredje timme 1. Amningsförsök 2. Tillmatning med kopp 3. Pumpning med elektrisk dubbelpump. Den proceduren tog ofta 1 timme 15 minuter. Alltså 1 timme 45 minuter till proceduren skulle börja om igen. Hur orkade man? Det är inte lustigt om man bara hade vikt hädan och börjat flaska henne med bara ersättning? All pumpningen ledde ju till att när den mogna mjölken rann till dag 4/5 så kunde jag redan då pumpa ut ca 80-120 ml/bröst på 15 minuters pumpning. Snacka om Dolly Parton bröst och att jag trodde på riktigt att de skulle sprängas ?. Kändes inte helt naturligt med sådan mängd (höll i sig även efter första dagarna med extra Dolly-effekt) – och kanske hade bröstmjölksbeställningen blivit mer lagom om Elsa fått sköta den nästan själv förutom handmjölkningen och kanske istället 2-3 pumpningstillfällen/dygn (mest för att samla ett lager till frysen). Läs om min pumpning & handmjölkning här !
En annan sak jag grunnat på är det här med att vi började använda amningsnapp på inrådan av en undersköterska på BB. Å ena sidan hjälpte det Elsa att på riktigt börja amma ordentligare då hon fick bättre tag när den var på. Förmodligen kom den tillräckligt långt bak i munnen på henne för att få sugreflexen att gå igång utan att hon behövde anstränga sig jättemycket för att ta ett stort och ”djupt” tag om bröstet. Men jag tror att amningsnappen var en av de faktorerna som ledde till att vår amning sen kapsejsade. (Om hur vi sen gjorde har jag skrivit här). Det som hände var att hon var kvällsorolig vid bröstet och slet/drog/”bet” så det slets upp sår av själva fästet och vakuumet som amningsnappen använder för att fästa – d.v.s. när såren fanns kunde jag inte fästa amningsnappen och då kunde ju inte Elsa amma eftersom hon ju lärt sig från början att ta ett ”amningsnappssugtag”.
Nu pajjade ju vår amningen en fredagkväll kl 21 och vem ska man vända sig till då för att få proffesionell hjälp? Som tur var så kunde vi ju det där med tillmatning och kunde göra det istället. Dock önskar jag att jag efter helgen hade sökt en amningsmottagning för att få råd, stöd och hjälp i situationen eftersom jag fortfarande ville rädda amningen. Men för mig fanns det ingen möjlig utväg eftersom Elsa inte kunde amma utan amningsnappen på och den gick bara inte att sätta fast p.g.a. såren och smärtan.
Den hjälpen jag sökte och fick – som jag är tacksam för är facebookgrupperna 1. Amningshjälpen – hjälpmammor svarar (barnmorskor och certifierade hjälpmammor svarar) och 2. Amningshjälpen – slutna grupp (privatpersoner som delger erfarenheter). Det var snabb källa till info och hjälp!
Jag önskar att föräldrautbildningen på MVC hade pratat mer om / lika mycket som med amningen om vad alternativen är när amningen inte funkar och vad det finns för hjälpmedel förutom nappflaskor och medicinkoppar. Men fram för allt önskar jag att BB hade varit en mer engagerad part och presenterat fler alternativ än bara medicinkopp för tillmatning och att de kanske hade presenterat tillmatningssetet så som jag beskrivit ovan ”från första stund”. Att tillägga är ju att BB släppte hem oss med infon ”öka med 10 ml tillmatning per måltid per dygn”. Inte när vi skulle minska ner, inte hur vi vet när vi ska minska ner och när man kan sluta tillmata. Hur skulle vi göra med pumpningen? E.tc., det fanns många frågor när vi väl var hemma och innan kontakten med BVC var etablerad.
Lästips, här fick jag mycket kunskap, om amning finns nedan:
Babybaby.se Video om amningsteknik , Amningsprylar , öka mjölkprodukionen , förvirrande saker med amning , Amma mer – tillägsmata mindre , skönare amning , amning med stora bröst , bebis hittar bröstet själv direkt efter födseln , mer mjölk i bebismagen ,<<
p>
Senaste kommentarer