Söndag eftermiddag. 9 april 2017. Den lille killen gick upp och tände ljus i kyrkan för någon han saknade – jag började storgråta och kunde aldrig sluta. Måndag kväll, 10 april. Maken blir utskälld för att steka kyckling utan att ha fläkten på (han hade fläkten på). Tisdag kväll, 11 april. Jag sätter ett plastlitersmått på varm spisplatta och får smält plast överallt!
Vad an dessa händelser? Jo, såklart! It all makes sense när jag såg de två strecken på graviditetstestet ?
Tisdagen 11 april 2017 tog jag gravvtest. Till min förvåning (efter 4 månaders förhoppningar) visade testet positivt!!! Klockan var 06.:30 och bonusbarnen satt i soffan och kollade tv innan skolan. Jag smet ut från toa med kissemuggen och doppade två stickor till för att säkert verifiera svaret. Det var fortfarande positivt! Jag vågade inte gå ur sängen förrän kidsen gått till skolan för jag hade en puls på 180 och de hade nog märkt att något var lustigt med mig. Morgonen gick åt till att planera hur jag skulle berätta för maken. Jag ville ju göra något speciellt och eftersom det var nära påsk gjorde jag ett påskägg. I ägget la jag ledtrådslappar. 1. 18 december ska vi ut och resa. 2. Blir det Ystad eller Kristianstad?. 3. Tills dess får du tömma kattlådan. (Uffe fattade ingenting). 4. 18dec ska du bli pappa igen! Och gravvtestet i botten av ägget. Han blev så glad! Och oj, vad mitt hjärta slog av förväntan medan han läste ledtrådarna. Klockan var 21,00 och jag väntade tills dess för att va säker på att bonusbarnen sov och inte skulle tjuvhöra något.
Jag hade varit utan spiralen sedan 1/12 2016 så det tog till 4:e ägglossningen innan Elsa blev till. Så, nu var jag alltså gravid. Vi var lite oroliga eftersom jag hade stått på morfintabletter p.g.a. diskbuktningar i över 1 månad. Därför fick vi tidigt ultraljud inbokat hos MVC redan veckan efter. Jag var väldigt illamående och väldigt trött. Kunde sova när som helst som om där var ingen morgondag.
Så kom dagen vi gick till mvc för ultraljudet, Detta glömmer jag aldrig. Läkaren ska lära upp barnmorskan på att göra vaginalt ultraljud. Så säger dom ”där är urinblåsan, och där är hinnsäcken, oj nej vänta där är två hinnsäckar och en urinblåsa”. Och jag säger panikslaget ”vad betyder det?!”. Jo, att där är två små !!! Uffe utbrister glatt ”det var ju det jag sa, det blev som jag ville”. 2 små ❤️ som pickade. Efter skulle vi vänta kvar och få prata med barnmorskan och boka ny tid för ultraljud imed man ville fortsätta kolla om båda ville vara starka och överleva. Jag var så chockad. Tusen tankar flög genom huvudet. Mest om praktiska saker, bilen, lägenheten et.c. Jag började gråta hysteriskt hulkandes mot Uffes axel. Visste inte vad jag kände och fick dåligt samvete för att jag inte kände mig ”blessed”. Nåväl, på vägen hem går vi raka vägen till körskolan och Uffe skriver in sig med orden ”jag måste ha körkort för jag ska få tvillingar” och körläraren skrattade gott!
Stora barnen visste om graviditeten sedan några dagar tillbaka och när vi kom hem så berättade vi genom att de fick kinderägg, d.v.s. 2 kinderägg! Elias blev chockad och låtsassvimmade. Bella sa något i stil med ”jaaaaaaaaaa!!! Då kan vi få en av varje kön”.
En vecka gick och vi kom tillbaka för ultraljud och då visade det sig att den ena tvillingen inte ville överleva. Det var Puff. Vi hade börjat kalla dom små liven för Piff och Puff. Vi fick info om att det kunde bli en blödning när Puff skulle ut men det kunde också gå obemärkt förbi eftersom den också kan absorberas och bli näring typ till den som är kvar. Läskigt! Puff absorberades och jag märkte aldrig något av det. Ända fram till v.16 fanns hinnsäcken kvar dock.
I vecka 12 berättade vi för omvärlden! Då trodde vi bf var 24/12.
En tavla jag målade tidigt i graviditeten.
Vi tog snabbt beslut på att flytta fram bröllopet så att vi skulle ha det avklarat innan bebisarna, som vi trodde då, skulle komma. Det blev 12 augusti som vi gifte oss! Med en söt gravidmage i vecka 22. Jag kände mig så fin! I vecka 21 var vi på rutinultraljud och fick reda på att det var en liten tjej vi skulle få! ?❤️?
Augusti och september gick och det började tungt och jobbigt att andas. Svårt att sova med för jag började vakna ofta och fick vakna varje gång jag behövde vända mig. 23/10 började min gravvledighet. 3 dagar senare i gravvecka 32+2, 26/10 gjorde vi ett tillväxtultraljud som visade att lillan vägde 2300g och skulle landa mellan 3,5-4 kg. Nöjda! Vi fick inga bilder för lillan var så vild men det bekräftades att de va en tjej igen. Men 31/10-3/11, v. 33+0 blev jag inlagd p.g.a. misstänkt havandeskapsförgiftning. Man hittade dock inget fel alls och jag fick gå hem. Lördag, söndag, måndag, tisdag gick och på onsdagsmorgonen – ja, då gick vattnet i v. 34+1!!!! Om det kan du läsa här! Och själva förlossningsberättelsen här! Bjuder på sista magbilden som gravid! Alltså i v.34+1 och Elsa kom till oss 35+0.
Senaste kommentarer